p1060329

Det kommer en vardag även för långseglare. Bristen på vind har gjort det omöjligt att segla, så motorn bullrar nästan hela dagarna. Det har varit kallt, och många dagar gråmulna och regniga. Allt ombord blir fuktigare och fuktigare.

Det regnade i stort sett hela måndagen. På eftermiddagen gick vi in i floden Ria de Aveiro, början på ett stort deltaområde. Där fanns en vik innanför långa pirar där man kunde ankra. På kvällen kom regnet i något slags klimax och det skvalade längs med däck. Vi kurade med tända ljus nere i båten. Min känsla av misär nådde också nåt slags klimax när det hade regnat in och blivit en våt pöl i sängen. Men som tur var kunde jag sova i andra änden av madrassen, och IKEA-täcket värmde i alla fall gott.

Morgonen efter gick vi upp före soluppgången för att kunna lätta ankar så fort det ljusnade. För att få en behaglig resa ut ur floden skulle man helst åka vid högvatten, och det hade varit redan vid 5-tiden denna morgon. Det var 4-5 knop medström, allt vatten från deltat skulle nu ut genom ett smalt utlopp. Vi åkte utåt havet i en väldig fart. När vi närmade oss flodmynningen kom det en front av brytande vågor. Vågorna växte sig högre och högre och vandrade inåt floden mot oss. Jag höll fören rakt mot vågorna, och Xora dök ned i den första vågen som sköljde över däck. Hon stävade uppåt igen och fören flög ovanför nästa vågdal en stund, för att sedan dunsa ned igen. Vi styrde ut mot havet som utanför mynningen kokade på samma sätt. Vi slank ut utanför vågbrytarna åt höger där vattnet var lugnare och fick göra en stor lov för att runda området där flodvattnet mötte havet.

p1060521 p1060523

Sen bröt solen igenom. Vi gick från att ha på sig ullkoftor och fullt sjöställ på morgonen, till att sola på däck vid lunchtid. Åh, vad det var efterlängtat. Äntligen kunde madrasserna få komma upp i solen och torka! När vi kom in till Figueira da Foz sen eftermiddag kom en varm bris från land och omfamnade oss.