Fiske och fiskebåtar

p1060526 p1060525

Niklas knåpade ihop en sinnrik konstruktion för fiske. När en större fisk hugger ska klädnypan tappa greppet så att gummilinan sträcks och schacklet i metall slår i akterpulpit (metallställningen i den bakre delen av båten) och ger ett klingande ljud så att man vaknar ur sin dagdröm!

p1060551 p1060561

Vid första försöket så fick vi napp! Det sa inte kling precis, det var en för liten fisk! Så det blev två makrillar till middag. Nästa gång vi fiskade sa det kling, och när vi tog in linan var hela kroken borta!

p1060579 p1060583

Vi nådde Nazaré, en stad med en hög klippa intill, som under havet leder till en väldig djuphavsgrav, Canyon do Nazaré. Under vissa förhållanden kan här bildas över 30 meter höga vågor, och det är här man har världsrekordet att surfa på den största vågen i hela världen. Samtidigt verkar det som att denna djuphavsgrav sväljer vågorna som rör sig in mot staden, så det är lugnt och fint när man ska in eller ut ur hamnen.

p1060605 p1060607

p1060612 p1060613

Här är man stolt över sina traditioner och på stranden hittar man en utställning av äldre fiskebåtar med text och bild från gångna tider. Båtarna måste vara byggda så att de klarar att ta sig genom de brytande vågorna intill stranden.

_swe9941 _swe9940

Vi rundade udden Cabo Carvoeiro, och kom till staden Peniche. Där fanns en stor hamn, men marinan för besökare var begränsad till en brygga ut mot hamnbassängen. Där låg båtarna 2 eller 3 båtar i bredd, och vi lade till utanpå en mindre skuta. Fiskebåtarna körde förbi i full fart och de gästande båtarna hoppade runt av svallet.

p1060650 p1060652

Det kändes inte som en bra plats att sova på så vi lade oss på svaj i stället. Där gungade vi också bra av alla passerande båtar, men vi gungade åtminstone själva!

_swe9958 _swe9959

Sista etappen längs med Portugals kust gick förbi Cabo da Roca, Europas fastlands mest västliga punkt.

Vardag och vågor

p1060329

Det kommer en vardag även för långseglare. Bristen på vind har gjort det omöjligt att segla, så motorn bullrar nästan hela dagarna. Det har varit kallt, och många dagar gråmulna och regniga. Allt ombord blir fuktigare och fuktigare.

Det regnade i stort sett hela måndagen. På eftermiddagen gick vi in i floden Ria de Aveiro, början på ett stort deltaområde. Där fanns en vik innanför långa pirar där man kunde ankra. På kvällen kom regnet i något slags klimax och det skvalade längs med däck. Vi kurade med tända ljus nere i båten. Min känsla av misär nådde också nåt slags klimax när det hade regnat in och blivit en våt pöl i sängen. Men som tur var kunde jag sova i andra änden av madrassen, och IKEA-täcket värmde i alla fall gott.

Morgonen efter gick vi upp före soluppgången för att kunna lätta ankar så fort det ljusnade. För att få en behaglig resa ut ur floden skulle man helst åka vid högvatten, och det hade varit redan vid 5-tiden denna morgon. Det var 4-5 knop medström, allt vatten från deltat skulle nu ut genom ett smalt utlopp. Vi åkte utåt havet i en väldig fart. När vi närmade oss flodmynningen kom det en front av brytande vågor. Vågorna växte sig högre och högre och vandrade inåt floden mot oss. Jag höll fören rakt mot vågorna, och Xora dök ned i den första vågen som sköljde över däck. Hon stävade uppåt igen och fören flög ovanför nästa vågdal en stund, för att sedan dunsa ned igen. Vi styrde ut mot havet som utanför mynningen kokade på samma sätt. Vi slank ut utanför vågbrytarna åt höger där vattnet var lugnare och fick göra en stor lov för att runda området där flodvattnet mötte havet.

p1060521 p1060523

Sen bröt solen igenom. Vi gick från att ha på sig ullkoftor och fullt sjöställ på morgonen, till att sola på däck vid lunchtid. Åh, vad det var efterlängtat. Äntligen kunde madrasserna få komma upp i solen och torka! När vi kom in till Figueira da Foz sen eftermiddag kom en varm bris från land och omfamnade oss.

Porto, Portugal

p1060331 p1060359

När vi närmade oss hamnarna i Portugal har vi mötts av små jollar vid båda tillfällena. Första dagen av ungdomar i laserjollar långt ute till havs på de stora dyningarna. Nästa gång lite närmare hamn i små optimister.

p1060337

Portugals kust saknar flikiga vikar och öar att ankra vid. Man måste in i en flodmynning och marinor om man vill sova på natten. I Viana de Castelo fick vi ligga utanför själva marinan, i floden, eftersom bron vid inloppet bara var öppen 24-08. Trots att det var strömt låg vi lugnare här än i vikarna som ofta får in lite svall.

p1060472 p1060476

Nästa hamn blev Leixoes, lite norr om Porto. Härifrån tog vi bussen in till staden. Porto är en brokig och sliten stad. Av en del byggnader är det bara ruiner kvar. Här till höger har naturen i form av blomma för dagen tagit över.

p1060407 p1060420

p1060400 p1060416

p1060429 p1060470

Många färgglada hus klättrar upp på bergen som staden vilar på.

p1060459 p1060491p1060481 p1060482

Många hus får sin färg av vackra kakelplattor. Tågstationen är dekorerad inuti.

p1060445 p1060446

När staden blev för turistig för oss, sökte vi oss bort till lugnare gränder.

p1060497 p1060502

Än så länge har inte maten här imponerat så värst. Sardinerna smakar sardin, men i övrigt smakar det inte så mycket alls, så vi lagar fler måltider ombord. Idag tog vi en tur till IKEA och fick en rejäl portion köttbullar med mos. Det tackar vi för!

Adiós Galicien

Tillslut frisknade vi till och förberedde oss för att segla igen, efter ett långt uppehåll. Det kändes lite sorgligt att lämna Muxia, men kylan och fukten sa att det var dags att segla söderut.

p1060213 p1060216

På svaj i Enseada de San Francisco fick vi en vacker solnedgång och en del svall som rullade oss från sida till sida när vi försökte sova.

p1060244 p1060243

Nästa dag gick vi in i den värsta dimma vi sett hittills. Vi smög långsamt in i en vik för natten, Ria de Aldan. Enligt guideboken kunde man gå in innanför fiskeodlingarna som bredde ut sig längs hela den västra sidan av viken. Vi såg ett kluster av prickar på radarn, och vi smög oss närmare, tills den första plattformen med musselodling dök upp. Sedan följde vi dem mot stranden och la ankar, utan att se mer än en grå ridå runt omkring oss.

p1060249 p1060252

Nästa morgon fick vi se var vi hade hamnat, och det var full aktivitet med små fiskebåtar utanför.

p1060260 p1060272

Väderutsikterna var dåliga så vi tog en kort tur till Puerto de Beluso för att få landkänning. Dock hade vi missförstått guideboken lite, så det var egentligen inte en marina öppen för allmänheten. Vi behövde en “autorization de portos de Galicia” så vi ringde och fick lov att ligga på den yttersta bryggan, och behövde inte betala något, så det löste sig till det bästa i alla fall.

p1060288

Nästa dag tyckte vi att vi ville röra på oss även om det lovades regn. Dagen bjöd på spektakulära vyer med moln och dis, blixt och åska, svall och grund. Nu var det dags för Niklas riktiga kamera att komma fram!

_swe9839 _swe9838

_swe9852 _swe9849

_swe9876 _swe9878

_swe9887 _swe9896

Vi kom till vårt sista stopp i Spanien, Baiona. En stad som grundades före Kristi födelse, och borgen på berget i inloppet har byggts på i omgångar. År 1493 kom ett av Columbus skepp till staden och nyheten om den nya världen togs emot här.

_swe9912 _swe9921p1060300 p1060302p1060310 p1060313

Något vi kommer att minnas från Spanien är den fantastiska servicen. Alla får oss att känna oss välkomna, både i slott och i koja. När vi försöker att beställa mat, och missuppfattar något så hjälper de oss alltid vänligt tillrätta. När vi hade skrivit upp åtta olika tapas på beställningslistan fick vi hjälp direkt: Nej, jag får stryka den här och den här, om ni är hungriga efteråt kan ni beställa fler. När jag råkade beställa marmelad till toasten med tomat fick jag svaret: Jag rekommenderar en toast med tomat och ost bredvid. Sedan fick jag även en instruktion hur jag skulle äta min frukost med olivolja ovanpå.

p1060317 p1060316

Det har varit ett sant nöje att få lära känna Spanien – Adiós vackra Galicien!

Tillbaka i Muxia

p1060158 p1060163 p1060164 p1060167

Nu är vi hemma igen, tillbaka till båten i Muxia. Väl tillbaka blev vi båda förkylda, och de svala nätterna här gör det inte lättare för Niklas att bli frisk igen. Så vi tar det lugnt och hoppas vi kan segla söderut till värmen snart.

Högsäsongen är över i Muxia, men det vandrar in pilgrimer från alla världens hörn fortfarande. Jag vill än en gång sjunga en lovsång för denna lilla by med bilder som jag tyckte jag hade missat att visa er. Kyrkan här ute på udden är så vacker och vågorna som rullar in så mäktiga.

p1050955 p1060120

Om någon var orolig för vår mathållning på långseglingen så vill jag bara hälsa att vi inte kommer att svälta ihjäl ännu på ett tag i alla fall 😉 Vi äter gott vart vi än kommer, och Spanien bjuder på mycket härlig mat. Nu äter vi härliga sallader till lunch, indränkta i olivolja som vi sedan suger upp med ett nybakat lantbröd. Till middag får vi dagens menu för ca 100 kr, en trerätters där även dryck och bröd ingår!

p1060161

Muxia

p1050798 p1050775

Muxia uttalas Mushia och ligger på “Costa da morte” i Galicien, alltså dödens kust. Namnet härrör från alla skepp som gått i kvav längs med den klippiga kusten. Muxia är en utpost på en lång pilgrimsled, så många besökare kommer hit till fots med bara en ryggsäck. Kyrkan står långt ut på klipporna där havet ryter in. Den är uppkallad efter “Nosa señora da Barca” – our lady of the boat.

p1050791 p1050792 p1050799 p1050801

 

p1050810 p1050811

Högst uppe på berget “Monte Corpiño”.

p1050806 p1050816

Murar som verkar fungera som avgränsare till odlingslotter, dock var odlingen inte så aktiv längre i de flesta lotterna.

p1050863 p1050851p1050844 p1050857

Vi lyckades tajma in “Muxia festa da Barca”, en festival med religiös anknytning, en folkfest med mat, dryck och sång på scenen. Men än så länge har vi inte vågat oss på den kokta bläckfisken med cayennepeppar… Middagarna har istället bestått av fantastisk fisk, paella och flan, och det efter klockan 20:00 när köken har öppnat i restaurangerna. Musiken fortsatte långt in på natten, och då var vi kanske inte lika nöjda med vår tajmning.

nosa-senora-da-barca-muxia_img1324n1t0

Dimma

p1050755 p1050769

Längs den nordvästra spanska kusten får vi två vindstilla dagsturer i dimma. Dimman är tät. Vi ser bara 0,2 sjömil, alltså ungefär 400 m. Det är inte långt om man upptäcker något man måste väja för, så vi måste ha ständig utkik. Vi känner oss ändå trygga med vår radar som visar oss fiskebåtar här och där, som vi väjer för, utan att se dem. En gång hamnar vi mitt emellan ett nät och fiskaren som var på väg att hämta upp det. Vi ser på radarn hur fiskebåten kommer närmare och närmare, och när den är bara några hundra meter från oss kommer den fram ur dimman, och väjer för oss.

Den spanska kusten är dramatisk med sina höga klippor, och det är synd vi inte får se så mycket av den. På eftermiddagarna klarnar dimman upp lite så får några vackra vyer i alla fall.

p1050754

Vi gör ett stopp i A Coruña för natten. Jag hittar inga ord för att beskriva den staden. Den var i alla fall inte som jag hade föreställt mig.

p1050710 p1050781

Det är i alla fall roligt med alla fiskar i hamnar och vikar. I hamnarna bor det malar som smackar i ytan. I Coruña lät det som om fiskarna åt på botten av båten, det knastrade i skrovet hela natten.

p1050838

Vi funderade på om vi skulle stanna i Camariña eller i Muxia, två mindre hamnar som ligger mitt emot varandra i en större vik. Båda har väldigt bra priser, vilket har betydelse eftersom vi ska lämna båten här i tre veckor, men Carmariña är den mer välkända och verkar vara den hamn de flesta seglare väljer. Vi var ändå nyfikna på den mindre fiskebyn Muxia. När vi seglar in i viken ser vi berget och byn känns lite som vi hittat hem!

p1050779

Det är en ny och fin marina, men innan den var färdigställd gick den i konkurs, så den här byggnaden rymmer både restaurang samt toalett, duschar och tvättmaskin till båtfarare. Men det går bra, för vi är ganska ensamma i hamnen.

p1050830

Dags för tvätt och städning!

Cabo de Bares, Spanien

P1050629

Ivrig att komma iland satte Niklas igång att pumpa upp gummibåten.

P1050726 P1050724P1050644 P1050711

Här är vår fina vik för natten, bakom udden Cabo de Bares!

P1050666 P1050657P1050647 P1050662

Vi firar att vi tagit oss över Biscaya!

P1050684 P1050685

P1050678 P1050675 P1050695

På morgonen efter tar Niklas gummibåten på premiärtur in i viken till den lilla byn Bares. Det är inte så mycket liv och rörelse i byn på morgonkvisten, men Niklas lyckas på nåt sätt få tag i både färskt bröd och croissanter!

Biscaya

Dyningar, delfiner och valar

P1050480 P1050563

Vi fick möta ett lugnt Biscaya, vilket vi är glada för, men det blev mycket motorerande. Dyningarna var långa och höga. Vi stävar sakta upp för en topp, och ned i en dal, och så upp på nästa topp. Tiden mellan en vågtopp och nästa var ungefär sju sekunder. Och så håller det på i de fyra dygn från Guernsey till Spaniens norra kust.

P1050495

Längs den franska kusten hamnar vi i på kollisionskurs med ett vitt skåp. Senare samma dag med ett svart skåp. När vi närmar oss den spanska kusten möts vi av alltmer skräp i vattnet. Plastpåsar och flaskor flyter runt.

Vår vardag består av att sova, äta och hålla vakt. Jag håller vakt 22.00-02.00, Niklas 02.00-09.00 så jag får sova tills jag vaknar, sedan får Niklas sova mellan frukost och lunch. Efter lunch försöker jag vila lite och så håller det på hela dagen.

Nätterna är mörka. Ingen måne är uppe och himlen täcks mer eller mindre av moln, så inte ens stjärnorna kan visa sig. Sista natten är det inte en båt i sikte på mitt nattpass. Med sommarpratarna i lurarna och ett evigt vaggande av dyningar är det nästan omöjligt att inte nicka till. Tur som är vaknar man snabbt upp av nästa rullning!

P1050477

Precis söder om Guernsey får vi uppleva färdens första delfinmöte. Troligen flasknosdelfiner. De bjuder på en riktig show. En av de mindre hoppar upp ur vattnet och landar med ett magplask, gång på gång, och skvätter ner mig där jag sitter i fören. Ibland tar de sats och gör höga hopp. Det är alltid lika fantastiskt att få möta delfiner.

P1050505 P1050512 P1050517 P1050521 P1050523 P1050559 P1050589 P1050590

Och det blir många möten med delfiner! Ibland ser man dem bara på avstånd göra ett hopp, ibland kommer de och simmar runt båten en stund och sedan simmar de vidare.

P1050576 P1050580

När vi har avverkat 100 sjömil av Biscayabukten kommer vi till ett stup under oss. Från att vara ca 200 meter djupt blir det på bara 25 sjömil ca 4000 meter djupt. Niklas har vilat en stund och kommer upp och säger “Här borde det kunna finnas val”. Han tittar ut över havet i några minuter och utropar “Jag hör en!” Jag trodde han skämtade, men det var sant! På ganska nära håll får vi se en val, en långs svart rygg och en fena. Jag känner djup respekt inför dessa gigantiska varelser. Senare såg vi två valar till, troligen sillvalar. På håll ser vi höga sprut från valar längre bort.

P1050635 P1050621

Efter tre dygn utan land i sikte, närmar vi oss spanska kusten, men vi ser ingenting. Det är ett dis som bäddar in kusten. Men snart framträder ett högt berg i dimman, och det är med ett litet pirr i magen vi seglar in i viken.